Hi five!

Igår var min mamma ute och cyklade och såg 4 killar i 13-14-årsåldern som hade problem. Den ena killen hade fastnat med sina jeans i cykeln på ett sätt att han inte kom loss. När min snälla mamma stannade och skulle se om hon kunde hjälpa dom, så frågade dom om hon hade en sax, vilket hon såklart inte hade på sig. Byxan hade fastnat riktigt hårt, men envis och fiffig som min mamma är, så fick hon loss den och då blev den killen så glad att han gjorde "HI FIVE" med henne. Den synen skulle jag velat se, min 63-åriga mamma gör "HI FIVE" med en 14-åring. Hahaha.

När vi ändå är inne på ämnet min mamma, så kom hon hit idag och hjälpte mig ta ut Viggo och steka pyttipanna och ägg. Jag hade nämligen tagit två nya värktabletter med både Ibuprofen och Kodein i och blev helt drogad. Mitt blodtryck sjönk till 80/60 och när jag själv försökte göra maten, så kunde jag inte stå och började skaka och må illa, så det vara bara att ringa mamsen.


Har en envis spindel som bygger bo på min sidospegel på bilen. Häromdagen gjorde jag sönder det, men idag var det ännu större. Hur lyckas dom? Imponerande också att hur fort jag än kör, så blåser det inte sönder, riktigt segt "virke" alltså. :-) Nu har jag gjort sönder nätet för andra gången och hoppas herr spindel har fattat vinken och väljer en ny "tomt".

Då jag inte lyckades med att övertyga läkare nr 2, så har jag nu istället skrivit egenremisser och skickat till två olika sjukhus. Har också funderat på om jag ska köpa medicin via nätet, men risken är att det kan fastna i tullen och nackdelen är att jag går miste om högkostnadsskyddet och läkarkontakt vilket inte är optimalt.  Väntar en stund till alltså.


Snygg landning!


Den här lappen tappar jag på golvet och blev lite full i skratt när jag ser hur den landar!  Hur är det möjligt?

Har skrivit ihop min egenremiss som jag tänker skicka ifall jag inte får gehör imorgon när en nygammal läkare ska ringa. Har begärt att få byta vc-läkare nu till han som hade hand om mig förra året då jag fick min Subakut Tyreoidit. Jag tror att han är lyssnar mer, är mer intresserad av att fortsätta det här spåret och han vet dessutom min bakgrund.
Ringde och pratade med han som hade hand om mig när jag låg inne på Sahlgrenska förra året och som jag känner fullt förtroende för och han sa att jag fick höra av mig på nytt om jag inte får hjälp snart, för då skulle han stöta på. Uppskattar verkligen att han tog sig tid att prata och att han vill hjälpa mig.

Jag och Jennifer var och köpte pizza idag och sen åkte vi till mamma och åt den. Ikväll har jag pratat i telefon ganska länge med både Angelie och Camilla och passade då samtidigt på att ta en långpromenad med Viggo. I slutet så fick jag så ont i foten, så jag kunde knappt kunde ta mig hem. Det knäppa är ju att det kommer värk överallt utan förvarning och då när medicinens verkan har tagit slut. Eftersom jag inte har så många tabletter kvar och jag inte har ett eget recept så måste jag hushålla. Som det är nu ska det räcka en vecka till, men sen då? Det här är en mardröm som jag hoppas vakna ur snarast... Det finns ju såklart dom som har det värre, man kunde ju ha en livshotande sjukdom.





Lio gör verkan

Var en sväng på stan med Susanne idag, vi köpte lite smink på Make Up Store och sen köpte jag en liten blomma till köksbordet som ni ser på bilden nedan.


Fönstren ni ser till vänster är alltså in till mitt vardagsrum.

För ett tag sen så blev jag medlem i ett forum för sköldkörtelsjuka. Medlemmarna där har otroligt mycket kunskap och erfarnhet som delas mellan varandra och det är otroligt givande, då läkarna inte har så mycket koll. Har fått kontakt med en tjej där som erbjöd sig att skicka några tabletter av en medicin som heter Liothyronin. Hon menade på att jag kunde prova den och se om den hjälper för att sen ha det som argument till läkaren att få provmedicinera på rätt sätt. Denna medicin är egentligen ett komplement till den vanliga sköldkörtelmedicinen Levaxin och hon förklarade att Levaxin är den passiva och Liothyronin den aktiva substansen. Har också fått tips från en annan att just "Lio" skulle kunna hjälpa mot muskelvärk och att man blir piggare. Har bara ätit den i 3 dagar och börjat med liten dos, men märker otrolig skillnad.

Jag orkar göra saker på dagarna, min tankeverksamhet är bättre och jag har inte lika ont. Visst får jag fortfarande svackor på dagen där jag blir orkeslös, men varje liten förbättring blir jag överlycklig för. Medicinen är verksam i 19 timmar och det märks tydligt när jag vaknar, för då gör kroppen ont igen. Vet inte riktigt hur jag ska gå vidare med allt, kanske byta läkare eller vända mig till företagshälsovården...




Ätit färska morätter och dip för en stund sen, jättegott! Celine är allergisk mot morötter och äpplen, vilket hon tycker är tråkigt, men det är inte värt att äta det för att sen få en kliande hals. En gång i hemkunskapen när hon gick i sjuan så skulle dom göra något med morötter i och hon sa då att hon var allergisk, men då trodde läraren inte på henne!! Vi hade senare ett föräldramöte där jag tog upp det när vi kom in på ämnet skolmat och då skämdes läraren. Visst borde jag skrivit en lapp, men eftersom hon aldrig äter skolmaten, utan går hem på rasten, så hade jag inte tänkt på det. Sen förväntar man sig att läraren tror på en högstadielev i dessa lägen.


Auktion idag också!


Den här vackra kandelabern ropade jag in för 750 kr, en liknande kostar 1700 på Åhléns och det var samma summa som auktionsfirman sa den kostar i handeln.  Nu ska jag bara köpa lite snygga ljus till den också. Jag ville egentligen ha denna redan igår, men då var det flera som bjöd, så priset blev ganska mycket. Blev väldigt glad när jag såg att dom ställt fram en till idag och att den blev några hundra billigare än igår.


Den här snygga lampan kostade 430 kronor,  ordinarie ca 1400. När jag kom hem och packade upp den och såg hur snygg den blev, så ville jag ha en till i samma serie, så jag åkte tillbaka fast auktionen slutat och frågade om jag fick köpa en till lampa. Det fick jag och till det priset som en annan ropat in den för.


Här är den lampan i en lite annan modell som passar i fönstret och den kostade 560 kr. Ser ni stolarna också?  Har oljat in mitt gamla ekbord så att det blir fräscht igen.



Den här lampan fick jag för 500, ordinare ca 1500.  Har inte bestämt om vart jag ska ha den, men kul med nya lampor! När man nu har köpt lite exklusivare såna, så ser man stor skillnad mot t.ex Ikeas.

Mamma hittade två stolar till balkongen som var supersköna, så vi var nöjda efter denna dag också.

Auktioner är kul!

Såg en annons i tidningen idag att det skulle vara auktion i stan. Det var Kronans auktioner från Karlskrona som sålde fina möbler från olika firmor som gått i konkurs. Jag tänkte att det kunde vara en kul aktivitet och att komma utanför väggarna en dag när jag mådde bättre. Mamma följde med och vi skulle egentligen bara titta som det heter, men vi ropade in saker för 4875 kr tillsammans. Vi ska åka dit imorgon också, då skulle dom ta fram ännu fler möbler och då kanske vi hittar mer.


Alla varor ropades inte ut om det inte fanns någon som lämnat intresse. Vissa dyra soffgrupper i skinn som var värda runt 30 000 kunde man ropa in för 10 000.


Vi väntade tills i slutet innan vi berättade vad vi ville att dom skulle ta upp på scenen. Det innebar som ni ser på bilden att dom flesta åkt hem och vi kunde få det för utropspriset. Mamma ville ha en skänk i ek, en liknande finns på Jysk för 2800 kr och hon fick den för 1250. Sen fyndade hon en stor ekspegel för 375 kronor och t.o.m auktionsutroparen sa att det var så billigt så det gjorde ont i honom.


Dom här stolarna fick jag för 685 kr styck och köpte 4 stycken till mitt köksbord. Har kollat på nätet och dom kostar mellan 1000-1300 styck där, jag sparade ganska mycket. Har nämligen varit på jakt efter såna här och trodde inte jag kunde ropa in enbart stolar utan bord, men frågade och det gick. Mina gamla ekstolar vill mamma klä om sitsen på och sen kan hon ha dom. Köpte också en golvlampa för 500 kronor och det var heller ingen som bjöd emot. Inte pga att den var ful, utan att det knappt var några kvar i slutet, kanske 10 personer.


Dessa läkare

Blev uppringd av vc-läkaren igår, han hade fått brev från Sahlgrenska att dom inte bryr sig om att mina U-kortisolprover var långt under referens, det var bara S-kortisol som var intressanta. Ena specialisten säger att detta klart måste utredas, men nästa (på annat sjukhus) säger raka motsatsen. JAG BLIR GALEN! Var på besök idag hos vc-läkaren och tog nya prover. Som tur är gick han med på att ta dom prover jag ville nu och förhoppningsvis får jag svar på några redan imorgon. Kan säga att vi hade en ganska häftig diskussion han och jag, tycker att det går så segt det här och att man inte ska ifrågasättas hela tiden. Sa att jag är påstridig pga att jag vill börja jobba så fort som möjligt, medans han säger att jag ska "sitta lugnt i båten" och inte gå händelserna i förväg. Motsägelsefullt då varje sjukintyg är svårt att få och han enbart tycker att provsvar är grunden för sjukskrivning och inte symptom alls.

Har varit lite piggare dom senaste dagarna och passade då på att gå ut och gå med min f.d chef Mia. Vi tog en timmas tur och Viggo fick springa lös. Även om jag är piggare, så kompenserar kroppen det med massa muskelvärk istället.


Det här headsetet låg i min tröjficka igår och eftersom det inte väger så mycket och jag sällan har något i fickorna, så råkade jag få med det i tvättmaskinen. Kom på det för sent och när jag testade det idag, så funkade det! :-)

Fel månad att vara sjuk i.

 Den 7:e juli skickade min läkaren en AKUTremiss till endokrinologmottagningen på Sahlgrenska. Jag ringde den 13:e för att höra om dom fått den och hur planeringen ser ut. Den hade såklart inte kommit och jag fick ringa min läkare för att be honom faxa in den på nytt. Dubbelkollar sen på eftermiddagen att dom verkligen tagit emot den och det hade dom. Ringer igår den 20:e för att höra på nytt hur snart jag kan få en tid, men får då ett meddelande att mottagningen träffas åter den 27:e. Dom har alltså stängt och tagit semester och det kommer ta ännu längre tid för mig att få hjälp. Jag blir så himla trött!!!!!! Först en läkare på vårdcentralen som är väldigt restriktiv med sjukskrivning och sen sjabbel med remissen som gör att jag måste förlänga min sjukperiod mer än nödvändigt. Har nu bokat en telefontid på fredag med läkaren på min vc för att förklara problemet.

Igår var jag och Jennifer en liten sväng på stan och gjorde nödvändiga ärenden. Vi åt lunch på vårat favoritställe och sen hann vi också med en mjukglass. Träffade på min f.d chef Mia i bokhandeln och vi bestämde att vi skulle försöka träffas i veckan. 


Köpte dessa fina lådor och prutade ner dom till halva priset då dom samlat lite damm på sig. :-)

Imorgon ska Celine åka med Anton och hans familj ner till Varberg och vara där 1 ½ vecka i deras husvagn. Hoppas att vädret blir bra bara. Idag fyller min lillebror Max 20 år! Nu är han inte så liten längre och han gjorde mig uppmärksam på att han nu fick gå både till Systembolaget och Casinot. Hurra Hurra Hurra Hurra!

Vilken stjärna!

Var lite uttråkad och klickade runt på Expressen och hamnade på den här länken.

http://www.expressen.tv/noje/1.1638702/britney-feber-i-stockholm



Tjejen blir intervjuad om vad Britneys låtar betyder för henne och då svarar hon:

- Hennes låtar är så speciella, dom är så bra å hon har typ turnerat eller ja turnerat med Michael Jackson, han som är död just nu.

Är det någon mer än hon som tror att han bara är död JUST NU och vad bra att hon förtydligade vem han var, så att vi inte undrade... hahahahaha.

Pernillas blogg!

Ikväll har jag, mamma och Viggo tagit en underbar kvällspromenad i skogen och Viggo kunde vara lös. Det är så härligt att se när han skruttar omkring som ett glatt barn. Idag har också remissen kommit in i systemet, jag fick be läkaren faxa den igen. 

Har nu sett färdigt sista säsongen av Prison Break, slutet blev inte som jag väntat mig och jag blev faktiskt lite deppig för en kort stund. Jag kommer ihåg att min vän Pardis berättade en gång att hon gråtit till ett avsnitt (tror det var Grey´s anatomy) och jag tänkte att vilken serie kan få folk att gråta? Det sista året har jag märkt att jag blivit berörd över tv-serier som jag tycker är bra. Kan inte riktigt svara på vad det beror på, men kanske att jag börjat titta mer koncentrerat och inte gjort massa annat samtidigt och på så vis mer levt mig in i det. Förut har jag mest blivit rörd över glada saker, så som sporthändelser. Något som var väldigt gripande var ju när Michael Jacksons dotter Paris höll talet i slutet på minnesstunden, då fick nog alla tårar i ögonen.



Läser en del bloggar, vissa besöker jag inte lika frekvent, men den blogg jag uppskattar mest är Pernilla Wahlgrens. Hon är kanske inte den som hade bäst betyg i stavning, men hon skriver fantastiskt roligt och driver med sig själv och sin familj. Man kan tycka vad man vill om henne som artist, men blogga kan hon! Om någon av er har någon blogg att rekommendera mig, så skriv gärna adressen i kommentaren.

www.mama.nu/blogg/pernillas-blogg


Lite bilder

Eftersom jag inte gör så mycket på dagarna mer än vilar och väntar på att Sahlgrenska ska få in remissen i sitt datasystem, så lägger jag ut lite bilder som jag lånat av Jennifer.


Jennifer vid Nolhaga slott, vilka färger!


Jennifer och hennes kompis Emma!


Viggo i Jennifers säng, vi andra vill inte ha honom där vi ska sova, då han hårar massor!


En ögonblicksbild som Jennifer har fångat mitt i Viggos lek.

Försäkringar är rätt bra ändå!

Efter att jag har mailat in bilderna på Celines ärr, så fick jag veta att dom bedömde det som "framträdande" och det är den lägsta graden. Det skulle innebära att hon får 3000 kr, men jag tyckte att det skulle bedömas som "klart framträdande" och då ville handläggaren se några fler bilder. Eventuellt kunde hon tänka sig att lägga sig mitt emellan dessa tariffer. Sen ringde jag också skolans försäkringsbolag där dom också har en olycksfallsförsäkring och det verkar funka bra det också. Hon började också snacka om 3 års preskribtionstid, men då sa jag vad dom andra hade sagt om 1 + 3  år och då sa hon inte emot. Så himla viktigt att vara påläst, annars kan man lätt bli omkullpratad.

Skolans bolag tog inte anmälan över telefon som bolag 1 gjorde. Dom skulle skicka blankett och ville ha journalkopia från läkarbesöket som dokumenterade skadan. Inte lika smidigt, men så länge som man kan efteranmäla så här långt fram i tiden får man ju vara mer än nöjd. Bolag 1 brydde sig heller inte om något "bevis" i form av läkarintyg, utan trodde på vad jag sa och gjorde hela anmälan åt mig, vilken service! Det enda jag alltså behövde göra var att maila in dessa foton.

Nu kanske ni som läser min blogg också börjar leta efter ärr som ni kan "tjäna pengar" på. :-) Jennifer har redan börjat planera att ramla med cykeln, men hon förstår inte riktigt vad det handlar om, haha.

Tur med datum

Av en händelse så pratade jag med mitt försäkringsbolag och kom på in på barnens sjuk- och olycksfallsförsäkring. Jag har aldrig nyttjat den för något och det är ju korkat när man har möjligheten. Berättade i förbifarten om att Celine ramlade med cykeln 2005 och fick ett fult ärr på knät. Hon jag pratade med var inte bra på just den sortens försäkringsfrågor, men trodde att man var tvungen att anmäla skadan senast 3 år efter den hänt. Typiskt tänkte jag och ringde lasarettet för att få fram exakt datum när det hände och datumet var 2005-12-21.

Hon sa att hon skulle be en kollega ringa upp mig som kunde detta bättre och det visade sig att turen var på Celines sida! Man kan inte anmäla en skada om ärr förrän 1 år efter att olyckan skett, eftersom man först då kan se om det blev ett bestående ärr. Sen räknas dessa 3 år efter det datumet och det var ju väldigt bra! Har alltså skickat in lite bilder hur det ser ut och får väl besked ganska snart hur det bedöms.

Äntligen remiss!

Min läkare ringde idag, hans läkarkompis var såklart på semester, så han ringde en endokrinolog i Borås för att rådfråga lite och hon svarade att jag definitivt behöver utredas, men att hon själv inte hade tider förrän i sept, så jag valde att han skickade akutremissen till Sahlgrenska som redan innan har mina journaler där sen förra året. Fick verkligen argumentera för att få fortsatt sjukskrivning och det är inte klokt.

Läkaren är rätt bra, MEN han kläcker ur sig lite konstiga saker som kan få vem som helst att tappa hakan.
När han ringer så frågar han om han störde och jag svarar att han inte gjorde det utan att jag låg och vilade på soffan. -Göttans svarar han då som att jag hade det skönt. När han ringer upp igen efter att ha pratat med Boråsläkaren, så frågar han om jag sov och jag svarar att jag fortfarande vilar och får typ samma svar igen.
När jag påminner honom om att jag behöver sjukintyg så säger han: -Men hade inte du semester? -Jo, egentligen skulle jag börjat den förra veckan, men jag är ju såpass dålig att jag inte orkar göra något och har fått avboka en semesterresa.
Då säger han: - Men tycker du verkligen inte det är magstarkt att sjukskriva sig på sin semester, det gör man ju bara i Grekland typ och kan man vara ute och grilla och gå på Liseberg med barnen, så har man ju behållning av dagarna och ska ha semester.

Jag blev helt paff av hans mening och svarar: -Jo, men nu är det inte så mina dagar ser ut och i så fall skulle jag självklart inte bett om sjukskrivning. Jag är precis så urlakad du säger att man kan bli av kraftig kortisolbrist. Dom få timmar på dygnet jag orkar mer, så har jag ett hem och två barn + hund att ta hand om vilket inte ens det funkar optimalt. Jag dammsuger ett rum i taget, lagar bara middag någon gång i veckan, resten köper jag. Sen säger han: -Jo, det är klart, självklart ska jag sjukskriva dig, du får 3 veckor.
-Okej, men om jag nu inte har fått komma till Sahlgrenska innan sjukskrivningen har gått ut, ska jag kontakta dig igen då?
-Nu ska vi inte gå händelserna i förväg, vi vet ju inte hur du mår då?

-Men det är ju knappast troligt att jag mår bättre utan medicin och det har ju inte förändrats sen i maj, så det är väl inte så konstigt att jag frågar säger jag. Förklarar också att jag inget hellre vill än att börja jobba istället för att vara "fånge" i mitt eget hem flera månader i väntan på medicin.

Han vet ju om att jag behöver hydrokortison, men jag kan inte få den förrän dom tagit alla prover och hittat felet, så varför tjafsa om sjukskrivning? Ena stunden säger han att det är bråttom, kanske inte att han skickar en ambulans, men att det kan bli så om det visar sig vara Addison och jag inte får hjälp snart, så han svänger lite i sin inställning.

Nytt provsvar

Nu har jag varit dålig på att blogga, men har verkligen inte orkat. Var hos läkaren idag och fick tillbaka ett nytt kortisolprov och det var ännu sämre än det förra. Nu skulle läkaren ringa upp en "kompis" som var endokrinolog i Helsingborg och som han jobbat med förut och sen ringa tillbaka till mig imorgon. Jag visade en lapp med alla dom prover jag har blivit rekommenderad att ta via ett forum, men han ville först prata med specialisten, vilket jag gick med på. Denna eviga väntan!

2009-05-28:
Pt(U)-kortisol: 28 (40-170)

2009-06-22:
Pt(U)-kortisol: 16 (40-170)

Hur lågt ska det bli innan jag får den hjälp jag behöver, kanske behöver falla i koma eller nåt?

En kul sak är att vi har fått mer pengar för bagageförseningen, 3000 kronor blev det och om man nu räknar att vi fått totalt 4600 i ersättning för 30 timmars försenat bagage, så var det verkligen värt det. Om man drar av det på resan, så har vi ju kommit till New York för 2000 kr per person.

Har börjat kolla på serien House och är än så länge bara på säsong 1, men den är annorlunda och jag gillar den.

RSS 2.0