Volpinomatte

Vaknade igår morse och insåg att jag inte kunde prata. Mina förkylningar brukar sätta sig på stämbanden och det är ganska jobbigt för när man väl försöker prata, så kommer bara vissa ljud som man inte alltid uppfattar som ord. Vissa tider på dagen kan jag prata med väldigt hes röst, men det gör ont och är jätteansträngande, så jag är helst helt tyst.

Idag skulle jag vara med på ett telefonmöte (jobbar lite hemifrån) och då är det ju rätt bra att ha en röst, men jag fick maila deltagarna precis innan och säga som det var och att jag bara lyssnar. Känns lite frustrerande när dom hör ett pip och förstår att någon har anslutit till mötet och säger hej och jag inte kan svara. :-)

Igår var jag förvånad att jag inte hade någon feber, men kanske att det berodde på att jag tog Alvedon och Ipren i förebyggande syfte. Sov 3 timmar mitt på dagen och det var jätteskönt. Förutom röstproblemet och hostan, så kände jag mig hyfsat pigg sen och kunde jobba en del på kvällen från soffan. Vaknade inatt av att jag hade feber, så det var bara att gå upp och ta Ipren, så den är alltså inte borta ännu.

I lördags kväll fick jag hastigt feber och hade strax över 39. Sa till Celine att jag var osäker på om gästerna ville riskera att bli smittade under söndagens kalas och att vi kanske skulle få ställa in. Var något bättre på dagen, men precis när alla kommit, så kände jag febern komma tillbaka. Tog en Ipren och det blev ganska bra.

Idag var jag hemma från jobbet, huvudanledningen var att jag skulle gå med Jennifer till läkaren och kolla hörseln, men kände ju också att jag inte var frisk så det var tur att jag var hemma. Kände febern komma strax vid 10, tog Ipren och sen åkte vi till vårdcentralen. Där tog det 2 timmar och halva vårdcentralens personal var inblandad för att försöka få en apparat att funka som skulle mäta Jennifers trumhinnors rörlighet med en tympanometer.

Normalt ska den registrera en graf som visar trumhinnans olika rörelser när det kommer ett ljud, men i Jennifers fall så blev det bara ett streck, vilket tyder på att hon har vätska i mellanörat bakom trumhinnan. Även denna läkaren sa att Jennifers hörselgångar var ovanliga för dom går både uppåt och är inte raka, så han kunde inte se så långt in han ville med sitt mikroskop. Vi fick återbesökstid nästa onsdag för att göra ett nytt test.

              
På eftermiddagen så började jag känna att febern var på väg och tog då en Ipren när tempen visade 38,5, la mig på min värmedyna i sängen och bara väntade på att tabletten skulle verka. Ingen förbättring och efter en timma så hade febern stigit till över 40 grader fast jag hade tagit Ipren! Jag var som en kamin och ringde 1177 som sa att jag även kunde ta 2 Alvedon samtidigt om jag behöver ännu mer feberlindring. Det hjälpte!

Fick en tid på jouren 23:15 och där konstaterade den mycket sympatiske läkaren att jag hade bihåleinflammation som jag misstänkte. Sänkan var också förhöjd och han skrev ut Amimox, samma penicillin som Jennifer åt i 2 dagar innan hon bytte till Bactrim. Bra det för nu hade jag ju tabletter hemma, så jag inte behöver stressa till Apotek imorgon när jag är som sämst.

Tog vägen förbi nattöppna Statoil och köpte mig en god kycklingbaguette och en cola light, det var gott! Jag har ju slutat med cola light för ganska länge sen, men ibland "lyxar" jag till det.

Dagen började med ett tandläkarbesök, fick bytt ut en amalgamlagning pga en spricka i den som hade börjat kännas oskönt. Sen avslutade jag dagen med en ny ansiktszonterapibehandling (jobbigt långt ord).

Har tänkt mycket idag på riskerna med att Jennifer skulle kunna fått diabetes och har även pratat med en diabetessköterska på vårdcentralen. Hon sa att en diabetes kan utlösas av en kraftig infektion och jag vet andra som har råkat ut för det också. Sen vet jag att om man har diabetes så kan man lätt få urinvägsinfektion och det kan vara ett sätt att upptäcka det. Trött har hon varit länge och vi har även sökt för det på vårdcentralen i sept, men inga såna prover togs då. Det som talar för att hon inte har det är normalt blodsocker (6.0) och att hon inte kissar hela tiden eller dricker ofantliga mängder. Diabetessköterskan sa att vi ska vänta ut infektionen och sen kunde Jennifer få komma dit och ta ett s.k fasteprov. Ena stunden tror jag hon har fått det och andra inte, så bäst att kolla och sen kunna släppa oroliga tankar.

Vi har fått låna en blodsockermätare av Anton idag och vi tog alla varsitt prov idag en stund efter att vi ätit på kvällen. Jennifer hade 6.0, Celine minns jag inte, men jag hade 8.9. Först fick jag en liten chock innan jag snabbt insåg att det beror på att jag äter kortison. En annan gång hade jag 11 och då fick jag komma tillbaka till doktorn och göra ett kompletterande urinprov för att vara på den säkra sidan att det berodde på kortisonet. 

                                                        

Idag är första feberfria dagen för Jennifer och hon är bra mycket piggare idag, men hon är nästan döv för hon säger -VA? till allt. :-) Hoppas att hon hinner ha lite kul på höstlovet ändå.

Tappade mitt passerkort på tåget idag och märkte det när jag kom till jobbet. Det åkter ur när jag skulle ta fram mitt tågkort och visa. På eftermiddagen ringer en kvinna som säger att hon hittat det precis på sätet hon hade satt sig på. Jag bad henne posta det till mig och det ville hon, så jag tackade jättemycket. Kul med snälla människor!

Idag var jag på Sahlgrenska och träffade min endokrinläkare. Jag har fullt förtroende för honom och det är skönt att känna så efter alla turer. Han tog lite nya prover på antikroppar, undersökte mig och sen beslutade han att jag inom kort ska läggas in på medicinavd i några dagar för att mäta mina kortisolnivåer över hela dygnet via blodprover. Det han vill kolla är om jag har några "dippar" över dygnet för att på så sätt kunna justera medicinen och även kolla att jag har rätt dos.

Ikväll var jag med Jennifer på jouren för att kolla hennes CRP (snabbsänka) som läkaren där i fredags gav order om. CRP var på 48, så den är på väg neråt nu som tur är, tempen var 38,2 (15:e dagen i rad med feber) och även den lägre än innan. Dom tog också ett urinprov som visade att njurarna läcker ut socker och hon fick då lämna ett blodprov till där sockret var 6.0. Att ha socker i urinen är inte bra, men som läkaren sa kan det bero på urinvägsinfektionen, men detta måste följas upp på vårdcentralen om några veckor.

Jennifer är något piggare idag, hon äter lite bättre men hon är fortfarande mest sängliggandes. Läkaren sa att hon kan vara trött i ett par månader efter såna här kraftiga infektioner och febern ska vara helt borta senast torsdag annars skulle vi söka igen.

12:e dagen i rad med hög feber och två olika penicillinsorter som inte verkade hjälpa, så blev det ännu ett besök på jouren ikväll. Det var samma läkare som vi träffade i onsdags och som också hade sagt att vi skulle komma tillbaka om inte febern gått ner med Amimox . När vi satt i väntrummet, så kände jag på Jennifers panna och tyckte inte hon var så varm, men när dom sen tog tempen visade den 39.2 och snabbsänkan (CRP) var 109. Jag bad dom ta ett urinprov för jag misstänkte att det kunde vara urinvägsinfektion (Google är kanon) och det visade blod och äggvita i urinen, så det var ju så. När jag nu är hemma och googlar så ser jag att det kan betyda njurinflammation.

Läkaren sa att vi ska komma tillbaka dit på måndag och lämna ett nytt prov på snabbsänkan. Den ska vara max 40-50 då för att det ska vara på väg åt rätt håll. Bra att dom följer upp detta nu tycker jag. Nu har hon bytt antibiotika till en tredje sort (Bactrim) som ska ta bort ALLT förhoppningsvis.

Nu har vi haft en kväll i soffan och kollat Idol på hög volym, eftersom hon knappt hör pga öroninflammationen. Hennes matlust är fortfarande borta, men snart så...

Konstigt att hon kan ha två så kraftiga infektioner och varken ha ont i örat eller när hon kissar.

Imorgon ska jag jobba lite övertid, men så länge jag får göra sånt hemifrån går det bra. Ska göra det mellan 6-7 och kl 9 har jag bokat besiktningstid för bilen. Har precis lagat den för 2000 kronor, så den ska nog gå igenom. Bytt vinterdäck fick jag gjort samtidigt, så skönt.

Kom precis hem från jouren med Jennifer. Fick rådet av vårdcentralen i eftermiddags att fortsätta med Kåvepeninet ändå. Nu ikväll så hade hon 40.2 i feber och kräktes så jag ringde 1177 ännu en gång och dom bokade in en tid på jouren 22:30.

Hade precis kört Jennifer till mamma för natten och hon hade lagt sig, men det var bara att åka och hämta henne igen. Jösses vad dålig hon var när jag kom, det var nätt och jämt att jag fick in henne i bilen och hon var helt skakig. Dom tog en snabbsänka där och den visade 131, förra torsdagen var den 25 och då var den lätt förhöjd, eftersom den ska vara under 8 när man är frisk. Läkaren tittade på nytt i örat och såg att där var en kraftig infektion som inte Kåvepeninet hade hjälpt mot. Nu ska hon äta Amoxicillin som är en bredare antibiotika och hon bör vara feberfri om 2 dygn.



Tur i allt elände är att hon åtminstone inte har någon öronvärk. Läkaren tyckte det var konstigt att hon inte har ont någonstans och när jag sa att hon haft 40 graders feber 10 dagar i sträck, så fick jag upprepa det flera gånger för han verkade tro att jag sa fel. 

På vägen hem åkte vi förbi nattöppna Statoil och köpte lite potatismos som hon kunde få ner lite grann i magen innan hon skulle ta dubbel dos antibiotika. Hoppas verkligen att hon blir hjälpt nu, det har jag sagt många dagar till henne nu och hon kämpar tappert.

Jennifer har inte blivit bättre, snarare sämre. Nu har hon fått lock på andra örat också, så nu verkar öroninflammationen vara dubbelsidig och medicinen hon har ätit sen söndags kväll har alltså inte gett symtomlindring ännu. Vid två tillfällen har hon kräkts upp medicinen strax efter hon svalt den och imorse blödde hon näsblod. Idag har jag hämtat ut en annan antibiotika som är bredare, men tänkte avvakta med den tills imorgon och se hur det ser ut då. Idag har febern legat på runt 39,6 och jag har fått i henne lite popcorn och cola, så hon får i sig salt och socker åtminstone.

I torsdags var jag på vårdcentralen med Jennifer, eftersom hon hade haft 40 graders feber i fyra dagar, men dom sa att vi skulle avvakta tills på måndag. Idag kände jag att hon inte skulle behöva ha det så här längre, det måste vara något då den höga febern inte ger med sig. Dessutom hade hon börjat hosta ganska rejält och kräkts slem och fått lock på vänsterörat, vilket medförde dålig hörsel. Ringde 1177 och dom gav oss en tid på jouren i eftermiddag.

Det visade sig att hon hade öroninflammation och nu är det en kraftig penicilinkur som gäller. 4 tabletter om dagen i 5 dagar, sen 3 tabletter resten av 10-dagarskuren. Det var en läkarkandidat som först undersökte henne och han ville att seniorkollegan skulle komma in och bekfräfta diagnosen, vilket han gjorde efter att ha tittat i örat. Han sa att hon även skulle kunna ha en luftrörskatarr eller en lunginflammation som man kunde kolla med snabbsänka, men nu när hon ändå fick penicillin, så behövdes inte det, eftersom medicinen hjälpter mot det också.

Skönt om hon nu äntligen kan bli frisk igen, hon har varit jättesjuk och bara legat sen förra helgen stackaren. Min mamma har hjälpt mig med henne, så jag har kunnat jobba vilket både jag och Jennifer uppskattar. Tack mamma!

Veckan som gått har tuffat på och jag har nu gått upp till 75 % i arbetstid. Känner mig bättre och bättre för varje vecka och jag tror att mycket beror på mina tre ansiktszonterapibehandlingar. Mitt högerben som jag har haft jätteont i har blivit nästan bra, det är helt otroligt. Nu kan det iofs vara kortisonet också som gör detta, men jag har ju känt sån tydlig förändring efter varje behandling, så jag tror mest på det.

I onsdags var jag på Sahlgrenska och tog en massa blodprover, dom mätte också blodtrycket. Först liggande 96/62 och sen ståendes 96/72 och det som var viktigt här var att det stiger när jag ställde mig upp. Om det blir tvärtom så tyder det på kortisolbrist, men just nu äter jag ju kortison och mår ganska okej, så det var ju normalt förutom att det var väldigt lågt. Läkarbesöket är 1 november och innan det ska jag samla urin i 2 dygn och mäta kortisolutsöndringen.

En teori som jag har till mina bekymmer är att det är min sköldkörtel som har en underfunktion, fast mina blodprover inte direkt visar det. Detta gör att binjurarna måste jobba hårdare för att kompensera detta och på så vis tar dom slut. Jag har tagit upp detta många gånger för läkarna, men inte fått något gehör för detta förutom senaste gången jag hade en telefonkontakt med en läkare på Sahlgrenska. Hon sa att vi i så fall inte kan sätta in sköldkörtelmedicin förrän mina binjurar kommit ikapp sig, men att vi kunde stämma av efter 3 månader.

Jag har sett ett samband i mina senaste blodprover vad gäller sköldkörteln. Jag har nästan bara tagit prov när jag mått dåligt och då har mitt TSH (sköldkörtelstimulerande hormon) legat ganska högt, 2,4-3,3 men ändå inom referens för vad som anses vara normalt. När jag tog prover i maj, så hade jag ätit kortison ett par månader och var på väg att fasa ut den helt och mådde hur bra som helst. Då visade mitt TSH på 0,77!! Detta är ju jättemycket lägre än vad jag brukar ha och jag drar slutsatsen att det är kortisontabletterna som gör att sköldkörteln klarar att jobba bättre.

Häromdagen var jag med Celine på Sportlife och fixade gymkort till henne och då hittade jag information där om ansiktszonterapi. En kvinna hyr in sig i deras lokaler och jag tog hennes kort och kontaktade henne, berättade mina bekymmer och frågade om hon hade någon behandling som kunde passa.

Fick stort förtroende för henne och jag har aldrig någonsin provat på alternativmedicin om man inte räknar naprapat och kiropraktorbesök dit. Första behandlingen har jag gjort idag och det var helt underbart!!! Ansiktsmassage och beröring i 60 min med lugn avslappnande musik. Jag hade berättat för henne innan att jag har mest besvär med höger knäveck/ben, ryggslut och trötthet/huvudvärk pga binjurarnas dåliga funktion. Under behandlngen så märker jag att det ömmar på en punkt hon trycker på på kinden och frågar då vad den motsvarar och då säger hon binjurarna. Överraskad, men ändå inte! Sen kör hon vidare, knådar, masserar och trycker på olika sätt och jag känner på nytt en ömhet på ett ställe och frågar igen vad den motsvarar. -Höger knä, svarar hon då!

Det var faktiskt lite scary, hon vet ju vart jag har ont och vad punkterna motsvarar, men hon berättar ju inte för mig vart jag borde känna! När hon sen trycker på motsvarande "knäpunkt" på min vänstra kind, så känns det inget för jag har bara ont i höger ben. Ytterligare två ställen frågar jag om där jag känner en skillnad mot övriga punkter och det var vid öronen som motsvarade hormonsystemet (bingo) och uppe vid bihålor som motsvarade njurar/urinblåsa. När hon tryckte uppe i pannan, så kände jag inget, men frågade ändå av nyfikenhet vad det var och då var det lever/gallblåsa, så det stämmer ju för där har jag inga bekymmer.

Ska dit på måndag igen för nästa behandling, för det kan ta några gånger innan full effekt ges. Jag är så mycket piggare efter detta, så redan nu märker jag att något har hänt. Hon sa också att hon kände att jag svarade på behandlingen och det är inte alla som gör.

Mer info om hur det går till kan man läsa här:

http://www.chokladspa.net/AnsiktsZonterapi.htm

Har varit och hälsat på Angelie idag på Borås lasarett där hon har legat i nästan 2 veckor. Glädjande så fick jag se en ganska pigg tjej och hon får troligtvis åka hem imorgon. Vändningen kom igår då hon opererade bort en cysta som var fylld med 1,3 liter vätska!!! Hon hade inte märkt den mer än att hon haft lite ont i ryggen. Det visade sig att den var inkilad i ett hålrum bakom magsäcken och hittades vid magnetröntgen.

Denna cysta uppkom efter att hon hade sin bukspottkörtelinflammation förra året och höll på att stryka med. Det händer enligt läkarna 30 procent av dessa patienter och nu hade alltså bukspottkörtelvätska läckt ut.


Hon har fått eget rum i en helt ny byggnad där hon har tv, radio, spel och internet på en och samma skärm.
Så fort hon har tagit bort det inopererade dräneringsröret så ska vi ut och fira att det inte var någon elakartad tumör som orsakade allt.


Utsikt från balkongen på sjukhuset, ser nästan ut att vara en bild från spelet "The Sims".


Nya och fräscha lokaler som invigdes i våras.


Sen har endokrinologen på Sahlgrenska ringt upp mig och vi diskuterade hur vi ska göra med mina problem med att trappa ner kortisonet. Hon höll med om att jag nu istället ska äta samma dos (15-20 mg) varje dag i minst ett halvår. Skönt att äntligen kunna veta att jag kommer må bra en längre tid och förhoppningsvis kommer att kunna jobba heltid inom kort.

Inatt var jag jättepigg och satt uppe väldigt sent och kollade på Tv4 fakta. La mig 04:30, men efter en timma vaknade jag igen av att jag var hostig och febrig. Gick upp till köket för att äta en smörgås och ta två Alvedon, så jag kunde få sova några fler timmar. Strax efter nio vaknar jag igen av att jag är jättetäppt i näsan och sen dess har jag inte sovit.

När jag kommer ut i köket något piggare än jag var vid gryningen, så ser jag att det inte är två Alvedon jag tagit utan två Kåvepenintabletter!!! Kartan ser ju väldigt lika ut, förutom att penicillinet är något större, men det varken såg eller märkte jag i mörket. Jaja, ingen skada skedd hoppas jag. :-)


Helt olik Alvedonkartan är dom ju inte...

Gick upp som vanligt för att åka till jobbet, men kände att jag var helt färdig, satt bara på en stol i köket och insåg att det var dags att ringa läkaren igen. Fick tid kl 10:45 och träffade på en jättebra som hade både tid att lyssna och bry sig om mina bekymmer. Han sjukskrev mig på halvtid augusti ut, egentligen tyckte han heltid, men jag vill verkligen försöka jobba.

Hann iaf sova en stund innan läkarbesöket och det räddade min dag. Jag skulle vilja ha besked om detta ska pågå för alltid eller om jag kan bli kvitt dom här binjurebesvären för gott. Det går ju aldrig att planera någonting, så trött på detta av flera anledningar. Får väl ändå vara glad att det inte är något livshotande.

                                          

                                          

Jennifer började få feber i lördags och då det inte gav med sig, så tog jag henne till doktorn igår och det visade sig att hon har fått Körtelfeber. Febern är närmare 40 grader och hoppas att hon inte får halsbesvär också. Idag ringde läkaren och sa att leverprovet visade kraftigt förhöjt, hon hade 6 ggr så högt än vad man ska ha och hon ska tillbaka om en månad för ny provtagning. Detta innebär att levern blir blodfylld och svullnar. Det är väldigt viktigt att skydda den mot slag så att den inte spricker och man får heller inte dricka alkohol.  

Tråkigt att det drabbar henne på sommarlovet, men samtidigt bra att hon inte missar flera veckor i skolan. Själv fick jag det när jag gick i gymnasiet och var väldigt sjuk. Normal sjukdomstid med hög feber är 2-4 veckor, man hinner tröttna flera gånger om på att ligga i sängen den tiden...

Celine har ögoninflammation och har svårt att hålla det sjuka ögat öppet mer än till hälften, så vi är en sjuk familj för tillfället.

Som jag trodde, läkaren var värd att vänta på! Han sa att jag absolut har kortisolbrist när jag har så låga värden och att min beskrivning av symptomen var klockrent.  Lovade att jag ska få hjälp om det återkommer och han skulle skriva in detta i journalen och också skriva ett brev till min vårdcentral. Han sa att jag hade låga värden, men att det inte var något dödligt och det visste jag redan. Jag har alltså en egen kortisolproduktion som håller mig vid liv, men sen kan man nästan känna sig döendes emellanåt. :) Dom som har Addisons sjukdom, alltså ingen eller mycket liten produktion kan ju vara livsfarligt om dom inte har tillgång till kortison eller är ovetandes om sin sjukdom.  

Han ville också ta nya blodprover på framförallt mitt immunförsvar så det inte är något fel där, eftersom jag drabbas av infektioner ett par gånger om året. Kände på min sköldkörtel, lymfkörtlar, lyssnade på hjärta och lungor, tittade i halsen och lyste på mina pupiller. Måste säga att han gjorde mer än alla tidigare läkare tillsammans. :)

Efter några timmar kände jag att jag blev ganska dålig och fick ta en halv tablett till, gissar att det var blodprovet  som utlöste detta. Har känt att det blivit så förut när jag blivit tömd på några rör.

Jag är så lättad nu!

Denna dag har jag väntat på! Ska till Sahlgrenska och träffa en duktig läkare och fick tiden för 2 månader sen. Känner att jag nästan är frisk igen, så underbart! Nere på en halv tablett nu och det har funkat över förväntan att trappa ner. Har känt av symptom under hela medicineringen och har varit halvt sjukskriven, men dom senaste två veckorna hände något och huvudvärken, tröttheten och ledvärken har nästan försvunnit.

Varför ska jag då till läkaren om jag börjar bli frisk? Jo, jag vill diskutera vad jag ska göra för att det inte ska komma tillbaka vid nästa infektion och vill även försäkra mig om att dom i så fall skriver ut mer medicin till mig.

Känns skönt att nu kunna planera vad man ska göra när man är ledig, när man vågar lita på sin kropp igen.

Senare idag ska jag och Susanne ta en tur till lite olika möbelaffärer, hon ska köpa lite saker och jag ska få lite inspiration till mitt vardagsrum. Min nya säng har kommit, den är jätteskön, men det tråkiga är att det blev sån nivåskillnad jämfört med sängen bredvid. Måste leta efter högre sängben idag.

Läkaren på jourmottagningen trodde att Jennifer har Scharlakansfeber och hon fick penicillin. Jag tror inte att det är det, dels för att utslagen kom före feber och halsont, hon har ingen smultrontunga och utslagen sitter inte på mage, rygg, ljumskar eller i armhålor utan på fötterna, armbågar, runt knäna och händerna. Några utslag på kinderna, örsnibbar och på benen förekommer också.
Den penicillinsort som vi fick var Kåvepenin och ska ta bort Streptokocker, om det inte gett med sig efter ett par dagar, så får vi återkomma. Om det är någon infektion i huden, så behöver man ju en annan sorts penicillin, men det återstår att se.

Jennifer har ännu en gång fått hela kroppen full med kliande utlslag. Ringde vårdcentralen i fredags och vi fick en tid kl 14 hos distriktssköterskan. Hon sa att det inte var svinkoppor, utan en trolig allergisk reaktion. För ett par veckor sen färgade hon håret själv och öronen svullnade upp enormt och började vara. Vi fick en salva med antibiotika  för att sätta på öronen och kortisolsalva till utslagen på övriga kroppen plus Tavegyl för klådan.

Igår hade utslagen blivit ännu fler och hon började klaga på huvudvärk. När jag väckte henne i morse så hade hon ont i halsen och hade 39.2 i feber. Ringde 1177 och fick en tid till jourcentralen kl 18 idag, det blir alltså ingen resa till min bror Ola idag som vi tänkt. Han fyller år imorgon och vi skulle gratta, men det får bli nästa helg.

Har googlat lite, och hittade bl.a dessa symptomen hos körtelfeber, får hoppas att det inte är detta.

De vanligaste symtomen hos äldre barn och tonåringar är halsont och svullnadskänsla i halsen.
Talet blir grötigt och det är svårt att svälja fast föda.
En del kan få ett småfläckigt, rött utslag på kroppen. Utslaget kan se ut som mässling eller röda hund, men kan också ibland likna nässelutslag.

Precis hemkommen efter en långpromenad med Pamela, Celine och Viggo. Förutom lite ont i benet, så kändes det väldigt bra att gå så långt. Har kunnat jobba hela dagen idag utan problem och så skönt att ha såna här dagar. Förra måndagen var också en bra dag, kanske att helgens vila har något med det att göra?

Har kommit i kontakt med en privatläkare i Sthlm som är intresserad att hjälpa mig, synd bara att besöket kostar 1600 kr + resan dit och att jag måste göra ett privat salivtest för kortisol innan jag kommer dit. Detta test kostar minst 1500 kronor, så det lär ju kosta en slant, men nu gör jag vad som helst för att bli bra. Tror dock att jag ska avvakta med den resan tills efter jag varit på mitt läkarbesök den 27:e maj på Sahlgrenska. Då ska jag få träffa en erfaren endokrinolog som jag hoppas kommer skilja sig från hans övriga kollegor. Han var den läkare som förra året tyckte att jag behövde kortison och därför vill jag nu ge honom en chans att fortsätta utreda mig.

Vilken tråkig lördag jag har haft! Mått urdåligt hela dagen fram till 17-18-tiden och sen blev det lite tvätt, städ och lite film. Vaknade med värsta ryggonten och värk i tålederna, var så groggy att jag la mig och sov redan 2 timmar efter att jag gått upp. På ett sätt är det bra att det kommer såna här dagar när jag ändå är ledig, men vill ju också kunna utnyttja helgen till något roligare.

Jag vill ut och röra på mig, känner mig som att jag bara blir tjockare och tjockare när jag går hemma. Imorgon hoppas jag att det finns ork för en ny långpromenad med Pamela.

Idag hade Viggo varit ute med Celine och Anton i skogen, han hade då gått ut på en is och ramlat i det kalla vattnet. Jag som skrev nyss att han inte gillar att bada och stackaren fick panik. Tur i oturen så hade han sitt sele på sig, så Celine kunde dra upp honom i det.

Gud vad jag älskar min nya soffa!!! :-)