Äntligen remiss!
Min läkare ringde idag, hans läkarkompis var såklart på semester, så han ringde en endokrinolog i Borås för att rådfråga lite och hon svarade att jag definitivt behöver utredas, men att hon själv inte hade tider förrän i sept, så jag valde att han skickade akutremissen till Sahlgrenska som redan innan har mina journaler där sen förra året. Fick verkligen argumentera för att få fortsatt sjukskrivning och det är inte klokt.
Läkaren är rätt bra, MEN han kläcker ur sig lite konstiga saker som kan få vem som helst att tappa hakan.
När han ringer så frågar han om han störde och jag svarar att han inte gjorde det utan att jag låg och vilade på soffan. -Göttans svarar han då som att jag hade det skönt. När han ringer upp igen efter att ha pratat med Boråsläkaren, så frågar han om jag sov och jag svarar att jag fortfarande vilar och får typ samma svar igen.
När jag påminner honom om att jag behöver sjukintyg så säger han: -Men hade inte du semester? -Jo, egentligen skulle jag börjat den förra veckan, men jag är ju såpass dålig att jag inte orkar göra något och har fått avboka en semesterresa.
Då säger han: - Men tycker du verkligen inte det är magstarkt att sjukskriva sig på sin semester, det gör man ju bara i Grekland typ och kan man vara ute och grilla och gå på Liseberg med barnen, så har man ju behållning av dagarna och ska ha semester.
Jag blev helt paff av hans mening och svarar: -Jo, men nu är det inte så mina dagar ser ut och i så fall skulle jag självklart inte bett om sjukskrivning. Jag är precis så urlakad du säger att man kan bli av kraftig kortisolbrist. Dom få timmar på dygnet jag orkar mer, så har jag ett hem och två barn + hund att ta hand om vilket inte ens det funkar optimalt. Jag dammsuger ett rum i taget, lagar bara middag någon gång i veckan, resten köper jag. Sen säger han: -Jo, det är klart, självklart ska jag sjukskriva dig, du får 3 veckor.
-Okej, men om jag nu inte har fått komma till Sahlgrenska innan sjukskrivningen har gått ut, ska jag kontakta dig igen då?
-Nu ska vi inte gå händelserna i förväg, vi vet ju inte hur du mår då?
-Men det är ju knappast troligt att jag mår bättre utan medicin och det har ju inte förändrats sen i maj, så det är väl inte så konstigt att jag frågar säger jag. Förklarar också att jag inget hellre vill än att börja jobba istället för att vara "fånge" i mitt eget hem flera månader i väntan på medicin.
Han vet ju om att jag behöver hydrokortison, men jag kan inte få den förrän dom tagit alla prover och hittat felet, så varför tjafsa om sjukskrivning? Ena stunden säger han att det är bråttom, kanske inte att han skickar en ambulans, men att det kan bli så om det visar sig vara Addison och jag inte får hjälp snart, så han svänger lite i sin inställning.
Läkaren är rätt bra, MEN han kläcker ur sig lite konstiga saker som kan få vem som helst att tappa hakan.
När han ringer så frågar han om han störde och jag svarar att han inte gjorde det utan att jag låg och vilade på soffan. -Göttans svarar han då som att jag hade det skönt. När han ringer upp igen efter att ha pratat med Boråsläkaren, så frågar han om jag sov och jag svarar att jag fortfarande vilar och får typ samma svar igen.
När jag påminner honom om att jag behöver sjukintyg så säger han: -Men hade inte du semester? -Jo, egentligen skulle jag börjat den förra veckan, men jag är ju såpass dålig att jag inte orkar göra något och har fått avboka en semesterresa.
Då säger han: - Men tycker du verkligen inte det är magstarkt att sjukskriva sig på sin semester, det gör man ju bara i Grekland typ och kan man vara ute och grilla och gå på Liseberg med barnen, så har man ju behållning av dagarna och ska ha semester.
Jag blev helt paff av hans mening och svarar: -Jo, men nu är det inte så mina dagar ser ut och i så fall skulle jag självklart inte bett om sjukskrivning. Jag är precis så urlakad du säger att man kan bli av kraftig kortisolbrist. Dom få timmar på dygnet jag orkar mer, så har jag ett hem och två barn + hund att ta hand om vilket inte ens det funkar optimalt. Jag dammsuger ett rum i taget, lagar bara middag någon gång i veckan, resten köper jag. Sen säger han: -Jo, det är klart, självklart ska jag sjukskriva dig, du får 3 veckor.
-Okej, men om jag nu inte har fått komma till Sahlgrenska innan sjukskrivningen har gått ut, ska jag kontakta dig igen då?
-Nu ska vi inte gå händelserna i förväg, vi vet ju inte hur du mår då?
-Men det är ju knappast troligt att jag mår bättre utan medicin och det har ju inte förändrats sen i maj, så det är väl inte så konstigt att jag frågar säger jag. Förklarar också att jag inget hellre vill än att börja jobba istället för att vara "fånge" i mitt eget hem flera månader i väntan på medicin.
Han vet ju om att jag behöver hydrokortison, men jag kan inte få den förrän dom tagit alla prover och hittat felet, så varför tjafsa om sjukskrivning? Ena stunden säger han att det är bråttom, kanske inte att han skickar en ambulans, men att det kan bli så om det visar sig vara Addison och jag inte får hjälp snart, så han svänger lite i sin inställning.
Kommentarer
Trackback
