Volpinomatte

Kollade in min syster Ericas blogg idag och hittade detta roliga inlägget. Hon tänker tillbaka på hur det var förr och det var kul skrivet. Då vi har samma pappa och jag inte har vuxit upp med min, så inser jag nu att jag nog ska vara glad för det, haha.

Det är alltså inte jag som skrivit nedanstående och läs om ni orkar. :-)

Om Piggelin, Dallas och Duffy

Alltså hur kan en Piggelin kosta 7 kr! Det är ju isglass, bara vatten! När jag var ung - minsann!  - kostade en Piggelin 4 spänn. Säg att jag var 12 år. Det innebär en prishöjning på nästan 100% över en trettonårsperiod. Skandal!

På tal om isglass. Vi köpte glass från glassbilen när jag var liten och vi bodde i ett radhus i Vallentuna. Vi köpte alltid Dallas (ni vet 0,5liters paket med vaniljglass med halsselnötsrippel i mitten) och den åt vi på helgerna till mellis eller efterrätt skuren i tunna skivor, kanske en halv centimeter bara, upplagda på assietter. Sen köpte vi även pinnglass. I mina minnen fanns det alltid Duffy i frysen. Vilken kalasgod glass Duffy är!

En gång skulle jag få gå ensam till glassbilen och köpa glass. Hur gammal kan jag ha varit? Kanske 6 år? Pappa gav mig pengar (kommer ni ihåg de gamla 10kronorssedlarna?) och så gick jag iväg till glassbilen med instuktionen om att köpa Duffy. Men Duffy var slut, så nu var det upp till mig att hitta en bra ersättningsglass, tänkte jag. Jag kunde inte läsa, så jag tittade på bilderna på glassbilens bakdörr och valde tillslut en påse med några färgglada smala glasspinnar.

När jag kom hem berättade jag för mamma och pappa att glassbilen hade slut på Duffy och visade sedan stolt upp glassen som jag hade valt istället. Och pappa blev så besviken! Jag hade ju köpt isglass! Det är ju bara vatten! utbrast han. Färgat vatten! Jag har betalat pengar för färgat vatten! Men hon kunde ju inte veta, sade mamma som tappert gick in till mitt försvar - vilket hade noll effekt på pappa som redan var inne på att jag skulle jaga upp glassbilen och be om pengarna tillbaka.

Han förstörde hela glädjen för mig. Ja, jag förstår att han kanske inte tänkte på att jag var lite och det där. Men efter det så kändes det inte bra att äta de där glasspinnarna. Det kändes genant på något sätt. Vad dum jag hade varit som bara köpt färgat vatten, kände jag. Och så förklarar det kanske min oproportionerliga upprördhet över att Piggelin kostar 7 (SJU!!) kronor nuförtiden. Skandal!