Volpinomatte

Imorse svängde proverna och jag fick veta att jag hade 810 i kortisolvärde igår eftermiddag och 920 idag på morgonen, så jag fick åka hem vid 16-tiden. Nu vet man att binjurarna fungerar och det var ett fruktansvärt skönt besked och innebär att jag inte behöver äta kortison livet ut. Om dom inte hade svarat alls, så hade jag haft en extremt ovanlig sjukdom som heter Addisons sjukdom (primär). Nu har jag en sekundär variant av den istället, men den ska vara övergående. Mina binjurar är alltså inte helt fungerande, så om något såsom feber, olycka, operation, trauma inträffar så måste jag ha extra mycket kortison annars dör man. Jag har fått ett halsband och ett kort i plånboken som ska berätta om detta livsviktiga behov utifall att jag inte kan meddela mig själv.



Läkaren tyckte att jag skulle fortsätta med mitt vanliga kortison i 6 veckor till plus hydrokortison ännu längre, men då reagerade Olof som höll i proverna och sa att tanken är ju att vi ska prova helt utan nu när vi fått igång mina binjurar och se om dom stannar kvar på den nivån av sig själv. Jag höll med, för om jag fortsätter att äta tabletter, så hämmar det ju kanske binjurarna på nytt och det blir samma sak? Jag bad honom att snacka med läkaren och det gjorde han. Läkaren konfererade med två professorer och sa till slut att vi kan köra som Olof sa, han har ändå hållt på med dessa saker i 20 år, även om han "bara" är sjuksköterska. Jag ska tillbaka i övermorgon och ta nytt prov och likaså på måndag, först då kan vi se hur det verkar. Jag har inte mått bra sen jag kom hem, svag, darrig och trött, men jag ska kämpa på. Jag vill verkligen veta provsvaret på fredag utan att ha ätit tabletter för då blir det inte lika avläsbart, så kan jag låta bli att ta det, så ska jag.

En annan sak som hände inatt på sjukhuset var att jag vaknade kl 00:30 av att den ena gubben skulle upp och gå med sin rullator och ramlar med en jätteduns rätt i golvet. Jag blev livrädd!!! Ringer på larmklockan, men ingen kommer och minuterna går och jag börjar höra honom försöka ta sig upp, men förstår att det är omöjligt. Jag ser honom inte, då jag ligger med fördragna gardiner, men sen när han ropar hallå, så säger jag att jag ska hämta personal. Jag var inte i stånd att själv hjälpa till och det är inte det jag ska heller, men tänk om inte jag hade varit där, undrar hur länge han fått ligga där utan att dom upptäckt det. Samma gubbe var inne på toaletten igår och inte låst, så när jag ska in där, så möter jag honom och blev ganska snopen och stängde fort. Skönt att få sova i sin egen säng inatt. :-)