Lio gör verkan

Var en sväng på stan med Susanne idag, vi köpte lite smink på Make Up Store och sen köpte jag en liten blomma till köksbordet som ni ser på bilden nedan.


Fönstren ni ser till vänster är alltså in till mitt vardagsrum.

För ett tag sen så blev jag medlem i ett forum för sköldkörtelsjuka. Medlemmarna där har otroligt mycket kunskap och erfarnhet som delas mellan varandra och det är otroligt givande, då läkarna inte har så mycket koll. Har fått kontakt med en tjej där som erbjöd sig att skicka några tabletter av en medicin som heter Liothyronin. Hon menade på att jag kunde prova den och se om den hjälper för att sen ha det som argument till läkaren att få provmedicinera på rätt sätt. Denna medicin är egentligen ett komplement till den vanliga sköldkörtelmedicinen Levaxin och hon förklarade att Levaxin är den passiva och Liothyronin den aktiva substansen. Har också fått tips från en annan att just "Lio" skulle kunna hjälpa mot muskelvärk och att man blir piggare. Har bara ätit den i 3 dagar och börjat med liten dos, men märker otrolig skillnad.

Jag orkar göra saker på dagarna, min tankeverksamhet är bättre och jag har inte lika ont. Visst får jag fortfarande svackor på dagen där jag blir orkeslös, men varje liten förbättring blir jag överlycklig för. Medicinen är verksam i 19 timmar och det märks tydligt när jag vaknar, för då gör kroppen ont igen. Vet inte riktigt hur jag ska gå vidare med allt, kanske byta läkare eller vända mig till företagshälsovården...




Ätit färska morätter och dip för en stund sen, jättegott! Celine är allergisk mot morötter och äpplen, vilket hon tycker är tråkigt, men det är inte värt att äta det för att sen få en kliande hals. En gång i hemkunskapen när hon gick i sjuan så skulle dom göra något med morötter i och hon sa då att hon var allergisk, men då trodde läraren inte på henne!! Vi hade senare ett föräldramöte där jag tog upp det när vi kom in på ämnet skolmat och då skämdes läraren. Visst borde jag skrivit en lapp, men eftersom hon aldrig äter skolmaten, utan går hem på rasten, så hade jag inte tänkt på det. Sen förväntar man sig att läraren tror på en högstadielev i dessa lägen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0